Senaste inläggen
Döden är ett ångestfyllt ord.
Alla kommer vi drabbas, alla har vi drabbats eller kommer drabbas av sorg.
Sorgen är så olika hos oss alla.
Vissa sörjer snabbt och kort, Vissa sörjer ett livs långt saknad.
Jag har förlorat många till liemannen.
Sorgen har varit olika hos alla. Jag kan inte sörja en vän på samma sätt som jag sörjer en familjemedlem.
När jag var 15 år blev jag tillsammans med en kille som heter Björn och han var 7 år äldre än mig
Vi hade ett kosntigt förhållande. Ena stunden var det vi och i ena var vi osynliga för varandra.
Allt förändrades när jag blev gravid med honom.
Visste inte ens att jag var gravid förrän det nästan var för sen för abort.
Jag sätter mig i trappan med honom, tittar ner i mina händer och säger att han ska bli pappa.
"Då säger han att han e steril och att jag har varit med någon annan"
Jag grät och lovade att jag har bara haft sex med honom.
Gick därifrån helt förtvivlad.
Min mamma ordnade med aborten och jag fick föda fram ett döfött barn.
Än idag fattar jag inte hur detta kunde ske utan socialstyrlesens inblandning.
Men på 80 talet gjorde man som man ville tydligen
Ringde efter honom när jag låg på BB med värkar och han vägrade komma för han kände några tjejer som jobbade där.
Så barnet fick födas döfött utan sin fader.
På något sätt fick han mig tillbaka i sitt nät. Nu var jag mer intressant för jag hade utvecklats på detta året vi inte setts och jag var vackrare.
nu vaktade han mig som en hök. skulle bevisa sin kärlek med massa konstiga saker.
När jag kom på honom att vara otrogen mot mig stack jag hem till min mamma . Han fiskade upp det och körde dit för hämta mig. Vi hade ett hat och kärleksförhållande tills jag var 19 år.
Jag valde att gå för alltid.
Fick inget avslut.
Efter den dag har det inte gått en enda dag utan att jag har tänkt på honom.
Hur mitt liv kunde varit om jag stannat.
Kärleken som ändå fanns.
För ett år sen fick jag reda på att han avlidit. Jag sörjer inte honom. Jag undrar bara varför.
varför jag inte vågade ta kontakt med honom. Hur mycket hade han tänkt på mig.
Hört rykte att han ångrade att han släppte mig.
Björn var en speciell människa.
Saknar honom? Ja, skulle vilja ha svar på många frågor.
Han var trots allt min första kärlek.
Fortfarande kan jag inte förstå att han är borta för alltid.
Har trott att vi skulle mötas.
Nu skulle jag så gärna vilja ha tag på hans vänner, se om det finns kort som man kan få.
Höra deras historier hur han levde sitt liv efter vårt.
Tycker ni jag är dum som tänker på denna männsika efter 30 år? Vi kunde ju haft en son eller en dotter som skulle fylla 38 i år.
Det bandet som finns mellan mig och Felix tror jag beror på att barnet som jag förlorade då vakar över Felix.
Detta är ett barnd som är så magiskt att jag själv blir rädd. Han släpper mig inte, han ge mig så mycket kärlek, bus, kramar, glädje och han får mig känna mig som en mormor. Alltså denna magin är bara så magisk
FELIX <3 <3 <3 <3
Mormors kille
LONG TIME .........
BUT NOW I´M HERE
När man trillat ner i djupet och bara se svart runt omrking sig
ska man inte blogga
Det blir så fel, man kan inte fokusera
skriver om saker som man ångrar sen
Nu har jag börjat klättra mot toppen
Ser ljuset.......
Jag nådde verkligen den hårda botten, det gjorde så ont, fanns inget ljus, hoppet var borta
Det enda jag såg och kände var mörker.
Ett mörker som omslöt mig, som verkligen ville sluka mig
Det var så nära......så nära
Att det vann
Tydligen finns det en kraft inom mig som kämpade emot.
Som gav mig styrka att titta uppåt, försöka ta ett steg i taget mot ljuset
Är så stolt över mig själv att jag klättrar utan hjälp, utan skyddsnät.......
Jag har blivit så mobbad av familjemedlem och släkt.
Misshandlad psykiskt av exet.
Gått igenom ett helvete med feloperation, en överdos av en sjuksköterska som på håret kostade mig livet
Legat inne i två månader för denna operation, nio operationer senare har jag fortfarande problem
Slåss med sjukvård om mina problem, om min smärta, min SLE, min DLE.....
Slåss mot demonerna som vill ta över min kropp, att ALLA hade rätt
ATT JAG
INTE ÄR
VÄRD NÅGONTING
Jag ska bevisa för alla att jag är värd allt....
Jag har tre fina barnbarn och ett bonus barnbarn som håller mig uppe.
Jag skyndar långsamt upp för stegen.
Börjat planera lite, kanske det kommer funka och gör det inte så dör jag inte för det.
Jag kommer berätta i min blogg.
Stäcker ut min hand och se om någon vågar ta emot den.
Kanske jag hjälper någon annnan som har det lika jobbigt
Någon som funderar på välja den enkla vägen.....
Avsluta sitt liv
GÖR DET INTE
Hur mörkt allt än är, hur svårt den är.......
LOVAR ER
Att allt löser sig.
Det finns alltid en ljusning, finns ett hopp, alla förtjänar lycka.
Sträck ut din hand, det finns alltid någon som tar emot den
Lyssna på mig, läs min blogg.....
Ni kommer förstå att det alltid löser sig
Klarade jag mig
SÅ KLARAR NI DET OCKSÅ
Mitt liv har varit en enorm resa.
En resa som innehåller
ALLT
En dag kommer jag skriva boken, sen om det ges ut....
Det är en annan historia
Det är inte bara negativa saker som hänt i livet...
Så mycket kärlek och glädje har omgivit mitt kraftfält
Den största gåvan jag fått är mina tre underbara barn.
Trodde att INGET kunde slå den gåvan.
HUH, vad fel jag hade.
Barnbarnen..... OMG..... vilken känsla
Det går inte beskriva med ord, den lycka, kärlek, stolthet.
William föddes den 5 mars 2016, Min sonson <3
Fellix föddes den 2 juni 2016, Min dotterson <3
Tilda föddes den 10 april 2010, Mitt bonus barnbarn som jag är farmor till <3
I början av 2018 kommer jag bli farmor till en liten tjej <3
Denna kärlek jag känner är så obeskrivlig.
Den är så mäktig.
I deras ögon ser jag min själ.
Älskar er så innerligt mycket.
Jag har tagit beslutet att logga ut från både
Facebook och Messenger
På obestämd tid.
Anledningen är privat.
Men ni kommer förstå en dag.
Så ni som fortfarande har ett intresse att jag ska finnas i ert liv
har mitt mobilnummer.
Där nås jag.
Bloggen kommer fortsätta, detta är min enda ventil jag har.
Här får jag tömma ryggsäcken och gå vidare till nästa.
Sänder alla mina "vänner"
Kärlek <3
Kan inte säga det bättre själv.....
Så lyssna ...... ni kanske förstår
Det finns många skuggor i mitt liv.
Alla jag bär med mig genom livet. Det finns EN som är den största skuggan.
Som jag kommer bära med mig tills den dagen jag dör.
Känns som att denna går inte bearbeta.
Hur ska man kunna bearbeta utan att få svar?
Oh, ni anar inte hur mycket jag vill öppna denna pandora ask.
Dela med mig
Ingen skulle ändå tro på mig
För INGEN
förtjänar en sån SKUGGA
Den största frågan är
VARFÖR
Hur kan ett hat vara så stort?
En oskyldig människa döms i förtid.
Hatet som växte
Som tyldigen växte sig som mörkt oväsen som aldrig kommer försvinna
Det enda som jag mest undrar över
VARFÖR JUST "JAG" ????
Man kommer inte undan.....
hur mycket man än försöker.....
det går inte..... !!!!
När det händer något i livet såsom dödsfall, trauma, födelse, skilsmässa, svek....
you name it.......
Då stänger man av och säger....... ALLT LÖSER SIG
Man bara går vidare och skakar av sig som en blöt hund.....
Tror att nu är det borta och fixat
Tiden går....
Något jagar en i mörkret, skuggorna kommer efter, dom lämnar oss aldrig.
När dom kommit i kapp, då finns det inget stopp, denna gången slår allt ner som en enda stor
TORNADO
Allt som man skakat av sig hittade tillbaka
Nu kommer man inte undan längre.
Helt plötsligt ska man bearbeta, den största frågan är;
Hur fan gör jag det?
Det går inte sortera, allt landade på en gång.
Jag har i alla fall äntligen funnit hur jag ska göra.
SKRIVA
Behöver inte vara en röd tråd, utan skriva om det som finns inom mig för stunden.
Ut med skiten, bearbeta det, gråt, skrik, låt ångesten rusa i kroppen.
Någon gång måste det ta slut.
Ikväll är mina tankar när sköterskan gav mig överdosen.
När jag var i liemannens öga, kände hans kalla hand på min axel, hur han drog mig längre ifrån livet.
Hur jag bara lade locket på, ryckte på axlarna och skakade av mig allt.
Nu sitter jag här. Slåss med sjukvården om min sjukdom.
Om hjälpen jag inte får, hur dom leker med mitt liv.
Det är därför händelsen om överdosen kommer tillbaka med ett slagkraft mot magen.
Jag läser min anmälan till IVO, min journal, läkarens svar, sjuksköterskans personliga brev till mig.
Hur hånad jag blev, hur dom skyddar varandra.
Sen att jag gick hand i hand med liemannen skiter dom fullständigt i.
Jag har gjort så många undersökningar, som visar vad jag lider av.
Alla blodprover visar samma sak. Alla röntgen som visar sanningen.
Ändå ser dom mig inte som sjuk.
JAG VILL VARA FRISK. JAG VILL LEVA
Jag har barnbarn, barn, svärdotter, svärson, kusiner, min pappa, vänner.......
Varför kan jag inte få den vård jag behöver så jag kan bli frisk ? ? ?
Jag kan inte hitta på mina sjukdomar, jag kan inte vara psykisk sjuk.
Blodprov, röntgen visar klart och tydligt vad som fattas mig.
Det enda jag hör är att dom har läget under kontroll.
Denna gången har dom inte det.
Nu ska jag till läkaren den 8 november......då kommer hela mitt liv förändras.
Jag kan inte säga det jag vill säga.
Får inte orden över mina läppar, ord jag tänker
Den största gåvan och skatten har jag fått genom mina barnbarn, kommer få ett barnbarn till i början av 2018. Dom ger mig styrkan att stiga upp varje morgon och kämpa mot denna jävla ångest och alla skuggor som kommit ifatt mig.
Dom får mig att glömma för stunden.
Rådet jag har till er alla där ute.
BEARBETA direkt när något händer i ert liv.
Ni får tillbaka det dubbelt upp längre fram i livet.
Man kan inte fly från något som man försöker begrava......
Jag slåss i dimman, dimman av allt som omger mig just nu.
Känns som jag har ett svärd i handen och bara snurrar runt för att ta bort allt.
Tyvärr måste jag möta allt en gång till.
En dag kommer dit igen som låten speglar :) <3
Denna blogg ger mig så blandade känslor.
Älskar att skriva, lyssna på bra musik medan jag skriver.
Få ur mig det som finns inom mig, dela med mig av livet.
Om en blogg ska fungera måste man vara aktiv här inne.
Känns som att jag måste bestämma mig.
Aktiv eller inaktiv.......? ? ? ? ?
Min fokus har legat hos min dotter och hennes familj sen januari.
Hon fick jobb, Felix fyllde 1 år nu den 2 juni.
Här får man inte börja på dagis förrän du fyllt 12 månader.
Så jag fick frågan om jag kunde ställa upp och passa honom medan hon jobbar.
Klart jag sa
JA
Det är en ära att få passa sitt barnbarn så mycket som möjligt.
Bygga våra egna minnen, få följa honom i hans utveckling.
Klart jag är trött, man är ju inte pur ung längre.
Men ni ska veta att det är värt allt.
Dom dagar jag inte träffar honom är hemska, saknaden är enorm.
Blir så glad och lycklig när jag tillbringar tiden med honom.
Just nu sitter jag i sängen, hemma hos dottern.
Ska vara här hela veckan.
I morgon ska han till dagis, vara där en stund med sin mamma.
Nu börjar inskolningen och jag får lägga i backen.
Nu ska deras vardag börja.
Här möter ni Felix 2016 06 02
Nu kanske ni förstår varför jag inte har skrivit, vart min energi har varit.
Men lovar att jag ska bli så aktiv jag kan igen.
Fått äran att bli medlem i en grupp på Facebook om Bloggqueens....
Älskar att läsa andras bloggar, få ta del av deras vardag.
Kanske dom vill ta en del av mig också.
Nu ska tanten sova.
I morgon är en ny dag med Felix <3
Kramiz