Spegel , spegel på väggen där.....

                    Säg vem som vackrast är......

Mitt självförtroende har alltid legat på topp.

Alltid varit stolt över mig själv.

Burit mitt huvud högt.

Idag är det en annan bild av mig.

Ser mig inte som vacker, ser bara en negativ bild i spegeln.

Min kropp är hemsk, hatar mina bröst som är så stora.

Hatar min mage,

                   sammanfattar att jag hatar hela mig

Det som gjort att jag tappade hela fotfästet var min fd man.

Han är inte pappa till mina barn. 

Barnens pappa och jag skildes 2003 efter 18 år tillsammans.

Träffade X slutet på 2003 och vi gifte oss 2005.

Allt var så bra, jag var så lycklig.

Alla i hans omgivning sa hela tiden hur vacker jag var, att dom kunde inte

förstå hans tur.

Det fick mig att växa, kände mig som en fotomodell.

Allt raserade när sanningen kom fram.

Han var en sexmissbrukare.

Nu ser jag inget konstigt med detta egentligen.

Det är en sjukdom som alla andra, ett beroende.

Jag har aldrig varit med om att den jag lever med måste söka efter andra kvinnor.

Se porrfilmer, ringa sexsamtal.

I denna resa gjorde jag allt för hjäpa honom att komma ur sitt beroende.

I 10 år kämpade jag, gjorde allt.

Vi gick till på så många olika terapier.

Jag försökte ändra mig, få honom att inte behöva söka.

Mitt i denna resa blev jag skadad utan att märka det själv.

Han tog bort allt för mig.

Jag slutade se andra människor i ögonen, gick alltid ett steg bakom honom,

pratade aldrig med andra, om någon tilltalade mig så såg jag alltid ner i marken.

Var så rädd att dom dömde mig, såg att jag kunde inte ge min man det han behövde.

Alltså jag tog på mig allt.

Jag vet att detta inte är mitt fel. 

Det är inte mig det är fel på, han är beroende av sex och bekräftelse.

Jag såg aldrig att hans beteende skadade mig.

Vi skildes 2012, sen dess har jag varit singel.

Krupit in i mitt skal, ingen kommer in.

Min största rädsla är att mina barn ska bli utsatta för påhopp om hur jag ser ut.

Varje gång jag ska följa med mina barn till stan eller något annat frågar jag alltid om jag duger.

Jag har fått mani på köpa hem smink.

Älskar att sminka mig, tror att jag kan förändra hela mitt utseende med spackel.

Innan älskade jag liva på FB. Alla fick se den glada Marie, den som jag egentligen är.

För mig kändes det så bra, dom såg bara mitt ansikte, ingen visste vem jag var.

Kanske det var en bekräftelse jag sökte själv, för att bevisa att jag LEVER

Tyvärr var det människor som sa massa saker till mig.

Att jag var för gammal att liva, hur ful jag var, att jag inte var värd nåt.... massa saker.

Det fick mig att krypa längre in i skalet.

Jag lever för mina barn och barnbarn.

Ställer upp 24/7 för att slippa leva mitt eget liv.

Vill inte svika någon, har själv levt ett liv utan kärlek och uppmuntran.

Ingen vet hur jag saknar tvåsamheten.

Hur jag saknar att någon tycker om MIG för den jag är.

Någon som ser mig, någon som saknar mig.

Mitt liv kommer nog för alltid vara ensamt.

Tur jag har min familj, dom gör så att jag känner kärleken genom dem.

Nu betyder inte inlägget att jag ska få massa kommentarer att jag är 

söt, vacker, att jag duger som jag är.

Utan detta är min berättelse hur jag ser på mig själv efter ett liv med en

sexmissbrukare......

Hur hela mitt fotfäste försvann.

Ni som lever med en...... ni kan inte rädda honom/henne.

Tänk på er själva, ni drabbas av hela skiten......fast ni inte tror det.

Lyssna till ert eget hjärta. Gör det som känns rätt för er.

Ingen kan säga att ni ska lämna.

Det tog mig 10 år innan jag var redo att gå genom dörren.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Döden är ett ångestfyllt ord. Alla kommer vi drabbas, alla har vi drabbats eller kommer drabbas av sorg. Sorgen är så olika hos oss alla. Vissa sörjer snabbt och kort, Vissa sörjer ett livs långt saknad.   Jag har förlorat många till li...

  LONG TIME .........           BUT NOW I´M HERE   När man trillat ner i djupet och bara se svart runt omrking sig               ska man inte blogga Det blir så fel, man kan inte fokusera              skriver om saker som man ångrar sen...

  Mitt liv har varit en enorm resa.   En resa som innehåller                                       ALLT   En dag kommer jag skriva boken, sen om det ges ut....                             Det är en annan historia   Det är inte bara ...

  Jag har tagit beslutet att logga ut från både                       Facebook och Messenger På obestämd tid.   Anledningen är privat. Men ni kommer förstå en dag.   Så ni som fortfarande har ett intresse att jag ska finnas i ert liv ...

  Kan inte säga det bättre själv.....   Så lyssna ...... ni kanske förstår   ...