Direktlänk till inlägg 1 februari 2018
DÖDEN
Döden är ett ångestfyllt ord.
Alla kommer vi drabbas, alla har vi drabbats eller kommer drabbas av sorg.
Sorgen är så olika hos oss alla.
Vissa sörjer snabbt och kort, Vissa sörjer ett livs långt saknad.
Jag har förlorat många till liemannen.
Sorgen har varit olika hos alla. Jag kan inte sörja en vän på samma sätt som jag sörjer en familjemedlem.
När jag var 15 år blev jag tillsammans med en kille som heter Björn och han var 7 år äldre än mig
Vi hade ett kosntigt förhållande. Ena stunden var det vi och i ena var vi osynliga för varandra.
Allt förändrades när jag blev gravid med honom.
Visste inte ens att jag var gravid förrän det nästan var för sen för abort.
Jag sätter mig i trappan med honom, tittar ner i mina händer och säger att han ska bli pappa.
"Då säger han att han e steril och att jag har varit med någon annan"
Jag grät och lovade att jag har bara haft sex med honom.
Gick därifrån helt förtvivlad.
Min mamma ordnade med aborten och jag fick föda fram ett döfött barn.
Än idag fattar jag inte hur detta kunde ske utan socialstyrlesens inblandning.
Men på 80 talet gjorde man som man ville tydligen
Ringde efter honom när jag låg på BB med värkar och han vägrade komma för han kände några tjejer som jobbade där.
Så barnet fick födas döfött utan sin fader.
På något sätt fick han mig tillbaka i sitt nät. Nu var jag mer intressant för jag hade utvecklats på detta året vi inte setts och jag var vackrare.
nu vaktade han mig som en hök. skulle bevisa sin kärlek med massa konstiga saker.
När jag kom på honom att vara otrogen mot mig stack jag hem till min mamma . Han fiskade upp det och körde dit för hämta mig. Vi hade ett hat och kärleksförhållande tills jag var 19 år.
Jag valde att gå för alltid.
Fick inget avslut.
Efter den dag har det inte gått en enda dag utan att jag har tänkt på honom.
Hur mitt liv kunde varit om jag stannat.
Kärleken som ändå fanns.
För ett år sen fick jag reda på att han avlidit. Jag sörjer inte honom. Jag undrar bara varför.
varför jag inte vågade ta kontakt med honom. Hur mycket hade han tänkt på mig.
Hört rykte att han ångrade att han släppte mig.
Björn var en speciell människa.
Saknar honom? Ja, skulle vilja ha svar på många frågor.
Han var trots allt min första kärlek.
Fortfarande kan jag inte förstå att han är borta för alltid.
Har trott att vi skulle mötas.
Nu skulle jag så gärna vilja ha tag på hans vänner, se om det finns kort som man kan få.
Höra deras historier hur han levde sitt liv efter vårt.
Tycker ni jag är dum som tänker på denna männsika efter 30 år? Vi kunde ju haft en son eller en dotter som skulle fylla 38 i år.
Det bandet som finns mellan mig och Felix tror jag beror på att barnet som jag förlorade då vakar över Felix.
Detta är ett barnd som är så magiskt att jag själv blir rädd. Han släpper mig inte, han ge mig så mycket kärlek, bus, kramar, glädje och han får mig känna mig som en mormor. Alltså denna magin är bara så magisk
FELIX <3 <3 <3 <3
Mormors kille
LONG TIME ......... BUT NOW I´M HERE När man trillat ner i djupet och bara se svart runt omrking sig ska man inte blogga Det blir så fel, man kan inte fokusera skriver om saker som man ångrar sen...
Mitt liv har varit en enorm resa.
En resa som innehåller
ALLT
En dag kommer jag skriva boken, sen om det ges ut....
Det är en annan historia
Det är inte bara ...
Jag har tagit beslutet att logga ut från både Facebook och Messenger På obestämd tid. Anledningen är privat. Men ni kommer förstå en dag. Så ni som fortfarande har ett intresse att jag ska finnas i ert liv ...
Kan inte säga det bättre själv..... Så lyssna ...... ni kanske förstår ...
Det finns många skuggor i mitt liv. Alla jag bär med mig genom livet. Det finns EN som är den största skuggan. Som jag kommer bära med mig tills den dagen jag dör. Känns som att denna går inte bearbeta. Hur ska man kunna bearbeta utan att...