philalden

Alla inlägg under oktober 2017

Av Marie Philaldén - 23 oktober 2017 00:31


Mitt liv har varit en enorm resa.


En resa som innehåller 

                                     ALLT


En dag kommer jag skriva boken, sen om det ges ut....

                            Det är en annan historia


Det är inte bara negativa saker som hänt i livet...

Så mycket kärlek och glädje har omgivit mitt kraftfält


Den största gåvan jag fått är mina tre underbara barn.

Trodde att INGET kunde slå den gåvan.

HUH, vad fel jag hade.


Barnbarnen..... OMG..... vilken känsla

Det går inte beskriva med ord, den lycka, kärlek, stolthet.


William föddes den 5 mars 2016, Min sonson <3

Fellix föddes den 2 juni 2016, Min dotterson <3

Tilda föddes den 10 april 2010, Mitt bonus barnbarn som jag är farmor till <3

I början av 2018 kommer jag bli farmor till en liten tjej <3


Denna kärlek jag känner är så obeskrivlig.

Den är så mäktig.

I deras ögon ser jag min själ.


Älskar er så innerligt mycket.


               

Av Marie Philaldén - 22 oktober 2017 18:22


Jag har tagit beslutet att logga ut från både

                      Facebook och Messenger

På obestämd tid.


Anledningen är privat.

Men ni kommer förstå en dag.


Så ni som fortfarande har ett intresse att jag ska finnas i ert liv

har mitt mobilnummer.

Där nås jag.


Bloggen kommer fortsätta, detta är min enda ventil jag har.

Här får jag tömma ryggsäcken och gå vidare till nästa.


Sänder alla mina "vänner" 

Kärlek <3

Av Marie Philaldén - 21 oktober 2017 14:48


Kan inte säga det bättre själv.....


Så lyssna ...... ni kanske förstår


Av Marie Philaldén - 20 oktober 2017 23:16


Det finns många skuggor i mitt liv.

Alla jag bär med mig genom livet. Det finns EN som är den största skuggan.

Som jag kommer bära med mig tills den dagen jag dör.

Känns som att denna går inte bearbeta.

Hur ska man kunna bearbeta utan att få svar?


Oh, ni anar inte hur mycket jag vill öppna denna pandora ask.

Dela med mig

           Ingen skulle ändå tro på mig

För INGEN

       förtjänar en sån SKUGGA


Den största frågan är

                  VARFÖR


Hur kan ett hat vara så stort?

En oskyldig människa döms i förtid.

Hatet som växte 

Som tyldigen växte sig som mörkt oväsen som aldrig kommer försvinna

Det enda som jag mest undrar över


VARFÖR JUST "JAG" ????

 




Av Marie Philaldén - 20 oktober 2017 00:28


Man kommer inte undan..... 

              hur mycket man än försöker.....

                            det går inte..... !!!!


När det händer något i livet såsom dödsfall, trauma, födelse, skilsmässa, svek....

         you name it.......

Då stänger man av och säger....... ALLT LÖSER SIG

Man bara går vidare och skakar av sig som en blöt hund.....

                  Tror att nu är det borta och fixat


Tiden går.... 

Något jagar en i mörkret, skuggorna kommer efter, dom lämnar oss aldrig.

När dom kommit i kapp, då finns det inget stopp, denna gången slår allt ner som en enda stor

                    TORNADO


Allt som man skakat av sig hittade tillbaka

Nu kommer man inte undan längre.

Helt plötsligt ska man bearbeta, den största frågan är;
                     Hur fan gör jag det?

Det går inte sortera, allt landade på en gång.


Jag har i alla fall äntligen funnit hur jag ska göra.

SKRIVA

Behöver inte vara en röd tråd, utan skriva om det som finns inom mig för stunden.

Ut med skiten, bearbeta det, gråt, skrik, låt ångesten rusa i kroppen.

Någon gång måste det ta slut.


Ikväll är mina tankar när sköterskan gav mig överdosen.

När jag var i liemannens öga, kände hans kalla hand på min axel, hur han drog mig längre ifrån livet.

Hur jag bara lade locket på, ryckte på axlarna och skakade av mig allt.

Nu sitter jag här. Slåss med sjukvården om min sjukdom.

Om hjälpen jag inte får, hur dom leker med mitt liv.

Det är därför händelsen om överdosen kommer tillbaka med ett slagkraft mot magen.

Jag läser min anmälan till IVO, min journal, läkarens svar, sjuksköterskans personliga brev till mig.

Hur hånad jag blev, hur dom skyddar varandra.

Sen att jag gick hand i hand med liemannen skiter dom fullständigt i.

Jag har gjort så många undersökningar, som visar vad jag lider av.
Alla blodprover visar samma sak. Alla röntgen som visar sanningen.

Ändå ser dom mig inte som sjuk.

JAG VILL VARA FRISK. JAG VILL LEVA

Jag har barnbarn, barn, svärdotter, svärson, kusiner, min pappa, vänner.......

Varför kan jag inte få den vård jag behöver så jag kan bli frisk ? ? ?

Jag kan inte hitta på mina sjukdomar, jag kan inte vara psykisk sjuk.

Blodprov, röntgen visar klart och tydligt vad som fattas mig.

Det enda jag hör är att dom har läget under kontroll.

Denna gången har dom inte det.

Nu ska jag till läkaren den 8 november......då kommer hela mitt liv förändras.


Jag kan inte säga det jag vill säga.

Får inte orden över mina läppar, ord jag tänker

Den största gåvan och skatten har jag fått genom mina barnbarn, kommer få ett barnbarn till i början av 2018. Dom ger mig styrkan att stiga upp varje morgon och kämpa mot denna jävla ångest och alla skuggor som kommit ifatt mig.

Dom får mig att glömma för stunden.


Rådet jag har till er alla där ute.

BEARBETA direkt när något händer i ert liv.

Ni får tillbaka det dubbelt upp längre fram i livet.

Man kan inte fly från något som man försöker begrava......


Jag slåss i dimman, dimman av allt som omger mig just nu.

Känns som jag har ett svärd i handen och bara snurrar runt för att ta bort allt.

Tyvärr måste jag möta allt en gång till.


En dag kommer dit igen som låten speglar :) <3

#spotify

Ovido - Quiz & Flashcards